Så vad kan vi göra?

I samband med me too-rörelsen så skickade jag ett mail till en riksdagsledamot i Oktober och berättade vad jag varit med om, vad min gärningsman fick för straff och hur jag kände kring det.

Jag argumenterade för att det som helt ärligt skulle önskas av många är en lista med dömda sexualbrottslingar, med namn och stad, inte alla personuppgifter, utan bara namn och stad. Jag förklarade att jag inte tyckte det skulle gälla alla som blivit anklagade då det är flera falska anklagelser som kommer in, utan att om man blivit anklagad mer än två gånger eller blivit dömd så borde man hamna på den listan så omgivningen vet om det.

Jag argumenterade även för varför böter inte borde vara ett alternativ när det gäller straff för sexualbrott då det i princip innebär att man kan köpa sig rätten till att göra något olagligt, rätten till någon annans kropp och det sätter även en summa på hur mycket offrets välmående och liv är värt.
Min gärningsman blev dömd till 10.000 kr i böter, men jag ville inte ha något skadestånd? Jag ville inte ha hans pengar? Jag ville ha rättvisa.
Jag förklarade också att om man ens tänker tanken på att en familjemedlem/närstående skulle bli utsatt för sexualbrott så får man en enorm klump i magen, men inte bara för att det som hänt är fruktansvärt utan för att man själv vet att straffet inte kommer vara rättvist, och så ska det inte behöva vara.


Jag mailade riksdagsledamoten Susanne Eberstein om detta och fick följande till svar:

"Hej och tack för ditt mail som berörde mig djupt.

Det du har utsatts för ska förstås inte få hända. Trots det delar du dina upplevelser med alldeles för många andra. Inte minst de senaste veckornas berättelser under hashtagen metoo visar hur många som är utsatta.

Vad kan vi då göra? Det krävs förstås ett stort antal insatser på olika områden. Eftersom dina frågor rör straff håller jag mig till de åtgärder som hör ihop med det. Just nu jobbar vi med en helt förändrad lagstiftning om sexualbrott. Bland annat kommer lagstiftning att utgår från frivillighet och inte som idag där det krävs någon form av tvång för att man ska kunna dömas.
Arbetet är inte klart men vi diskuterar också hur straffen för sexualbrott ska se ut i framtiden. En viktig del i ett demokratiskt och rättssäkert samhälle är att den som begår ett brott straffas för det, men också att den som avtjänat sitt straff har gjort just det. Därför tycker jag inte att det är en bra idé med någon lista över tidigare dömda. Istället vill jag att de som döms för sexualbrott ska få behandling så att de inte begår nya brott.

Jag är tacksam att du orkar berätta din historia, och att du kämpar för att andra inte ska råka lika illa ut. Jag lovar att göra mitt för att bidra till det.

Med vänlig hälsning

Susanne Eberstein"


Personligen är jag väldigt nöjd med det svar jag fick. Det är en lättnad att veta att vi blir hörda och att någonting håller på att hända, att dom vet hur många vi är som delar samma tyngd, samma ångest, samma smärta. Det finns artiklar här och var som dessutom pratar om det Susanne skrev till mig i sitt mail.
Men vi alla vet att det är en lång väg att gå och vad är det egentligen som orsakar ett sådant respektlöst beteende och en sån respektlös syn på kvinnor?
Jo, jag har en teori som börjar redan i tidig ålder.

Har du någonsin hört om att en flicka blivit dragen i håret och läraren säger "det är så han visar att han tycker om dig"? Det har jag också, men tyvärr gäller det inte bara att bli dragen i håret utan även kallad ord som "hora", mobbning, misshandel, sexuella trakasserier, sexuellt ofredande med mera.
Jag är medlem i en av Sveriges största tjej-grupper (för både kvinnor och icke-binära) på Facebook och valde att göra en liten marknadsundersökning med hur många som blivit utsatt för mobbning, misshandel, trakasserier m.m i skolan och att gärningsmännen sedan blir försvarade av lärarna och siffrorna steg markant på bara någon timme.
En berättade om att en vän blivit misshandlad och att läraren sen satt eleven som blev slagen åt sidan för att hon inte skulle provocera killarna att slå henne (????), en annan berättade om hur hon blivit tafsad på och historierna rullade in med elever som blivit utsatta för hemska och sexistiska saker och att läraren sen försvarat de som gjort det med att "pojkar är pojkar", "han vet bara inte hur han ska visa att han tycker om dig" eller liknande.
Vill tillägga här att inte alla pojkar/män faller in som gärningsmän gällande detta, min poäng med detta är att lärarna försvarar de elever som utsätter de andra eleverna för detta kränkande och nedvärderande beteende.

I dagsläget och sen flera år tillbaka har detta beteende normaliserats av skolan, är det då så konstigt att pojkar tar sig rätten till att ta på någon annan, slå, säga elaka saker? Nej, för det är ett beteende som försvaratas av lärarna under hela deras skolgång.
Så vad kan vi göra?
Vi behöver alla lära oss från tidig ålder att behandla varandra med respekt, vi behöver visa stöd för de som blir utsatta, tillrättavisa ett nedvärderande, sexistiskt och respektlöst beteende från början och visa att det får konsekvenser. 
Vad kan vi göra gällande de som inte längre är barn? Ungdomar? Vuxna? 
Jo, det vi kan göra där är att skärpa både lagarna och straffen, och även kriterierna för att bli dömd. Detta har, med små steg, börjat förändras. Vi tas på allvar, vi blir hörda och tack vare me too-rörelsen har folk börjat inse hur många det faktiskt är som blivit utsatta och hur stort det här problemet är.

Oavsett hur jag är klädd, hur alkoholpåverkad jag är, vilken relation vi har, vilka "tecken" du tycker att jag visat så har du ALDRIG rätten till min kropp.
Jag vill kunna gå ut med kompisar och stå och dansa utan att någon kommer och börjar ta på mig, jag vill kunna gå genom stan utan att behöva vara beredd med nycklar mellan fingrarna, jag vill vara en kvinna utan att någon tar sig rätten till att ta på min kropp och om/när jag blir utsatt för ett sexualbrott så vill jag kunna räkna med att få rättvisa.

Jag vill också tillägga att varför jag pratar om just män i dessa situationer är för att det är den erfarenhet jag har, vad jag sett och upplevt. Jag säger inte heller att alla män betett/beter sig som jag beskrivit ovan, utan att de situationer jag upplevt (samt de som delat med sig av vad dom utsatts för) där detta beteende förekommit så har det varit just män som betett sig så.

Jag valde att skriva det här och dela med mig av mina egna erfarenheter och tankar för att det är viktigt. Jag skriver inte detta för att betona vad just jag blev utsatt för, utan för att betona att jag är långt ifrån den enda.
Och med detta vill jag tacka de starka och modiga kvinnor som valt att dela med sig av sina historier och jag vill även tacka dig för att du läst det här.

Våran kamp är långt ifrån över, men jag kommer fortsätta stampa, skrika och slåss för att vi ska få rättvisa och jag hoppas att du kommer göra samma sak.
Till top